Engelsk

 

 

 

 

 

Fotograf (9) 

 

 

Duveds Skans stod på udden som syns ungefär i mitten på fotot.

 

 

 

Fotograf (10)

 

 

 

 

Den här tavlan är uppsatt vid Karoliner Monumentet i Duved.

 

 

 

 

Fotograf (11)

 

 

 

 

 

Den år 1658 anlagda äldsta skansen i Duved Krigsarkivet

 

 

Duveds skans anlades redan 1658 som skydd för en där befintlig övergång över Åreälven, samt som hinder överhuvudtaget mot framträngande utmed vägen västerifrån över Skalstugan. Även en fiende som gått över fjällen på någon punkt längre söderut, måste söka sig ner till samma huvudväg, för att undvika den svåra fjällterrängen på sydsidan om dalgången utmed älven.

Skansen vid Duved spelade alltså en avgörande roll som spärr mot infall i Jämtland på detta avsnitt. Stålhane anmärker, att det torde vara svårt att numera fastställa utseendet och storleken av denna befästning, då den snart nog fick förfalla. Han framhåller samtidigt, att det däremot funnits noggranna ritningar i innehåll över den skans som på den äldre plats anlades 1710-1713. En närmare undersökning visar emellertid, att en av ritningarna i Krigsarkivet i själva verket återger just den ursprungliga anläggningen från 1658. Den saknar årtal, men förefaller att vara utförd vid slutet av 1600 talet.

Enligt de uppgifter om den gamla skansen, som bevarats till vår tid, var den belägen på samma plats som den yngre. En jämförelse mellan här ifrågavarande karta och ritningar av den nya skansen visar också en påtaglig överensstämmelse ifråga om älvstrandens konfiguration. Till byggnadsplats utsågs en udde, som tillförsäkrade anläggningen vattenskydd på tre sidor. Beträffande detaljerna visar den äldre kartan i jämförelse med de yngre emellertid väsentliga avvikelser. Man frågar sig kanske vid det första päseendet, om det dock icke kan vara fråga om samma anläggning, ehuru mätningarna i det ena fallet varit otillförlitliga och givit en skev bild av skansplanen.

I själva verket gäller det dock två helt olika anläggningar. Den äldsta låg orienterad med ena kortändan mot uddens yttre sida. Till sin form var den mycket långsträckt och fyllde icke ut udden på bredden, men sköt i stället in i terrängen norr om älven. Granskar man i detalj "Brunnmans detalj" av den nya skansen 1710, finner man också konturerna av den gamla anläggningen markerade inom den nya. På detta sätt får man full klarhet om relationen mellan de båda anläggningarna i topografiskt avseende. Endast drygt en tredjedel av den första i nordsydlig riktning orienterade befästningen rymdes inom området av de yngre, som hade sin huvudutsträckning nordväst sydost och tog i anspråk hela den i älven utskjutande udden.

Vid byggandet av den första skansen, synes man ha varit angelägen om att binda samman terrängen ända frän den viktiga uddens yttre del till landsvägen, som löpte norr om älven. Därigenom framtvingades en påfallande långsträckt form, vilken medförde en ganska oregelbunden anläggningsplan. Bastionerna anbringades så att man erhöll en koncentration av försvaret mot landsvägssidan och i övrigt genom en lämplig avvägning av vallvinklarna skapade bästa möjliga tillfällen till beskjutning av terrängen utmed landsvägen och älven.

 

 

 

 

 

  Fotograf (13)

 

 

 

 

Dessein uppå Dufve Skantz, troligen utförd av Gabriel Cronstedt.

Den nya skansen i Duved, uppförd strax efter 1710.

 

 

 

Hämtat ur "Skansar i Jämtland och Härjedalen" av Bertil Berthelsson. Norrlands försvar årskrift. Utgiven av Föreningen för Norrlands fasta försvar 1943.

När Armfeldt skulle dra till Norge, fanns det i Duveds Skans ett artilleri i artilleriskansen (den större), vilken hade (4 st, 18punds kanoner stående bakom kraftiga bröstvärn). Längre fram, vid en udde i älven, låg infanteriskansen med sina två förrådshus. Mellan dessa skansar låg allt fotfoket i tält. Mellan vägen och älven öster om skansarna stod rytteriet med sina 1800 hästar. Trossen var parkerad utmed vägarna.

En ny artilleriskans   Skalstuve~ tillkom. Denna hade byggts av artilleriets timmermän (från Dufwe skans) och bestod av skanshus med krutkällare och palissader samt var bestyckad med sannolikt 3 punds pjäser från Dufwe skans. 5 artillerister voro kommenderade vid skansen.

Taget ur "Blad ur Norrlandsartilleriets historia, skriven av Jonas Hedberg, Kapten Kristinehamn

Ur boken "En krönika i ord och bild av Martin Waller

Duveds skansar

Det allra först kända utkastet till en ordentlig försvarsanläggning i Duved spårar vi till Erik XIV:s regeringstid. Uppdraget att genomföra detta projekt anförtroddes märkligt nog den tidigare nämnda Claude Collart, även kallad Claudius Gallas, enligt hävderna minst av allt lämplig som hög svensk krigsman. Denne taskspelare lyckades prata in sig hos kung Erik för att till en början få tjänstgöra vid hovet som konungens kammarjunkare. Resultatet blev heller inte mycket att yvas över. Fästet var anlagt alldeles intill älvbrinken men förföll ganska snart. Senare vill mycket vaga uppgifter förmäla, att den allra äldsta försvarsanordningen flyttades ett litet stycke högre upp i närheten av älvbrinken. 

 

 

 

Fotograf (15)

 

 

 

 

 

Karoliner Monumentet som sattes upp till minne av karolinernas dödsmarsch.

 

Trots freden i Brömsebro 1645 och senare freden i Westfalen 1648, uppdrog kung Kars X Gustaf åt dåvarande landshövdingen och generalmajoren, Claes Stjernskjöld, att 1659-1759 skaffa fram en duglig fästningsbyggare   det blev Stjernskjöld själv. En del av den andra utbyggnaden invid älvbrinken.förstärktes, medan huvudfästet samma år flyttades upp på den jordhög eller kulle, som i dag krönes av det s.k. Duvedsmonumentet, avtäckt 1892. En försvarsanläggning som ännu i dag ger oss en klar bild av hur den såg ut, här kompletterad med en planskiss där man finner de stjärnformiga uplöparna framför vilka grävdes djupa vallgravar.

Mitt i bastionen fanns tvenne manskapsbaracker och ytterligare en timrad byggnad, som i handlingar omnämnes som "vaktarstuggu", men som väl antagligen varit reserverad som kommendantbostad. Denna förbättrade skansanläggning fick dock senare delvis förfalla en smula men inte värre än att den år 1675 betraktades som relativt god om norrmännen skulle visa sig intresserade. Skansen intogs i augusti 1677 av anfallande norskt danskt krigsfolk under befäl av general von Hofvens, vid vilken tid den svenska besättningen på skansen lär ha varit ganska minimal. Vid fiendens avtåg förstördes och raserades merparten av befästningsanläggningen av de dansk norska trupperna.

Under åren 1710-1713 förstärktes bastionen under överinseende av en major G W von Wolffen, som skriver, att arbetena utfördes under svåra förhållanden, enär bondebefolkningen "intet var att förlita sig till". Soldaterna var då ofta inkvarterade i de fåtaliga närbelägna bondehemmanen.

Åren 1717-1718 framstod Duveds Skansar i sin fylla glans. Då förstärktes skansarna för att bli uppsamlingsplats för det stort upplagda men misslyckade anfallet mot Norge med avmarsch från Duved den 5 Augusti 1718. Avsikten var att intaga Trondheim. Efter halvannan månads belägring måste svenskarna på tvenne vägar söka sig åter över gränsen. Detta kom för den ena styrkan att bli svenskarnas mest ödesdigra krigshändelse.

Efter fredförhandlingarna 1719 fick Duveds Skansar åter förfalla. Rikets ständer fattade år 1734 beslut om att de skulle rivas, ett under gångna sekel emellertid varit till landets bästa, torde icke kunna motsägas. Ständernas beslut innebar dock att skansbesättningen, med undantag för en mindre vaktstyrka, överfördes till Frösö fästning eller som den rätteligen på den tiden hette, Frö söholms fästning. En dåtida skribent fastslår att samtliga Duveds skansbyggnader så sent som årsskiftet 1799-1800 befanns vara i relativt gott behåll. En av de äldsta skansbyggnaderna fanns alltjämt kvar så sent som 1791 ehuru då i skröpligt skick. Skansens upphörande som försvarsverk hindrade inte norrmännen frän att intressera sig för vårt gränsförsvar.

En viss löjtnant Aga Lyng, som var på uppdrag av sin överordnade, norske generalen Krogh i Trondheim, togs på bar gärning sedan han som det skrevs, blivit omgiven av en svensk "svikere". Den haffade löjtnant Lyng ådömdes pro forma ett väl så tilltaget straff.

Men det framhölls även att norrmännen knappast behövde nyttja militära spioner då den övervägande delen av befolkningen i grånstrakterna vant sig vid att vara såväl norska som svensk.

Skansarna var föremål för en sista påhälsning   en avskedsvisit får man hoppas. Det svenska vaktmanskapet bestod då av endast 30 man. Det var i samband med vår förste Bernadottes, kung Carl XIV Johan, sorglustiga aktion för att visa sin makt mot Norge. Affären klarades upp på diplomatisk väg.

För att erinra om all de på fjället så olyckligt omkomna karolinerna, äfvensom de som någorlunda helbrägda lyckades taga sig fram till hemlandet, restes år 1892, som tidigare antecknats, på Duveds Skansar ett förnämligt monument, väl synligt på långt håll och försett med inskriptionen "1719 års caroliner, af Fosterlandet"

Duvedsmonumentet år inte det enda, sådana finns också i Handöl och Björnänge. Vid älvbrinken nedanför nuvarande skansarna finns en stor stenbumling med årtal för att markera tidigare skans.

Not. Kartorna över Duveds Skans fick jag ta del av, av Ove Madsén i Duved, som själv har forskat lite omkring den.